Så kom då äntligen den Stora Dagen när min fina duktiga vän Lasse Sigfridsson och jag började vår lilla turné I Finland, wohoo!
Min resa började 22/2 med flyg från Växjö till Arlanda, och där mötte jag Lasse som åkt från Sturup . Sedan åkte vi tillsammans till Vasa.
På plats i Vasa mötte vår gode vän och arrangör Tom Håkans oss med bil för vidare färd till Radio Vasa .
Där fick vi träffa proffsige och trevlige programvärden Herman Hagnäs och var gäster i hans program. Herman som också spelar i Guns Rosor. Han hade minsann koll på svensk dansbandsmusik!!
Vi skulle spela på tre ställen dessa dagar och det först var Carpella i Korsholm.
Vår mycket duktige ljudtekniker Patrik Blom var på plats med allt som behövdes.
Kändes verkligen lyxigt att inte bära grejer och sätta upp högtalare.
Efter lite soundcheck, som kändes jättebra, så var det äntligen dags för oss att börja vårt framträdande.
Att jobba och sjunga tillsammans med Lasse Sigfridsson är en fröjd. Han är oerhört proffsig och otroligt generös med beröm. Och när jag känner mej lugn o trygg,så blir allt så mycket bättre . Publiken var också med, nästan som om vi var en familj, stor sådan!! De sjöng med och det blev flera extranummer.
Som jag skrivit i ett av mina inlägg på FB, så tror jag det finns gott hopp om cd försäljningen. För det var fullt med glada, hjärtegoda vänner som köpte våra skivor under alla kvällarna.
Så det var två nöjda och mycket glada artister som skjutsades tillbaka till hotellet av Tom för lite välbehövlig sömn. Det hade varit en lång dag. Men det glömmer man när man står på scenen och allt bara stämmer. Lycka!!
23/2
Vi bodde på ett fantastiskt fint hotell, alldeles nytt. Och blev verkligen bortskämda och så väl mottagna vart vi kom. En gåva att få uppleva det.
Om man mår bra,så givetvis gör man ett bättre jobb. Det gäller nog vad man sysslar med. Och att få applåder, kärlek och uppskattning för sitt jobb, det är också en ynnest, inte alla som får det .
Nästa dag, fredag 23/2 var det Munsalagården i Nykarleby som stod på programmet.
En något mindre, men naggande god skara av glada och vänliga Nykarlebybor fanns på plats denna kväll . Och många kramar och samtal fick vi med dessa hjärtegoda och välvilliga människor.
Det var för mej, som mest uppträder ensam väldigt roligt att ha Lasse vid min sida. Vi kommer så bra överens och det finns inget prestigefyllt i vårt samarbete
Utan en ömsesidig respekt och välvilja för det vi gör.
Lite ovanligt i mina förrförra arbetskonstellationer när mina ord och önskemål aldrig lyssnade på. Nu får jag också bestämma om ljudet, så var det inte förr. Jag hade ingen talan.
Extra roligt är det när vi sjunger duetter,
Vi har två" paradnummer". Jag trodde änglarna fanns och min egen låt Vi såg tusen stjärnor tändas.
Jag är så glad att Lasse vill sjunga en av mina sånger.
Så var det otroligt nog redan dags för "Sista kvällen med gänget "...
Jag skulle nästan vilja vrida tiden tillbaka, så roligt och bra som vi haft det.
Kvällens spelplats 24/2 var Pörtum UF Närpes.
Jag har varit i Finland en gång, 2010, då med Sten Nilsson och Thomas Eneroth. Men kunde inte tro att någon kände till mej här....
Men efter första avdelningen och vi sålde skivor i pausen, så var det som om alla varit våra vänner i många år. Så många kramar och vänliga ord... Man blir såå varm i hjärtat och lycklig.
Så mycket godhet, kärlek och beröm som vi fick, det är svårt att fatta.
Nu har vår musik spritt sej en del i dessa trakter och många nya älskade vänner har vi fått.
Stort och varmt TACK till arrangör Tom Håkans, hans rara föräldrar som också hämtade och körde oss hem efter spelningarna. Och tack till vännen Patrik Blom som stod för allt ljud med den äran .
Hemresan gick bra, men utan Lasses hjälp på Helsingfors flygplats hade jag nog hamnat i hemska tanke, Ryssland...
Men som kompensation hittade vi det Rosa dröm caféet, en strålande oas för en rosatörstande lite trött sångerska som genast blev pigg igen. Kanske inte Lasse blev lika förtjust...
Men som den genuint genomsnälla vän han är, så tog han några kort på mej ...
Och när den vackre ynglingen bakom disken sa att jag var fin i håret och sa att jag påminde om Dolly Parton ... Ja vad kan man mer begära.
Inte för att jag tycker jag var fin, men det var så märkligt när jag håller på med hyllningsalbum och konsert till just Dollys ära...
Så skiljdes Lasses och mina vägar i Stockholm. Han flög hem, medan jag väntade på ett tåg.
Lyckligt hemma i Växjö vid 21.30
Tack för denna gången hoppas det kan bli fler gånger 💖🌸💖
